27. september 2023
Genom att utse en god man till personer som inte kan hantera sina egna beslut och angelägenheter kan man säkerställa att deras intressen och rättigheter tillgodoses på ett rättvist och ansvarsfullt sätt.
En god man är en person som utses av domstol för att hjälpa någon med specifika uppgifter i vardagen. Ett godmanskap utfärdas för personer som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande behöver hjälp med vardagsbestyr, som exempelvis ta kontakt med myndigheter eller betala räkningar.
Den som har en god man kallas för huvudman.
En god man kan vara en anhörig eller närstående till huvudmannen, men behöver inte vara det. I ansökan till tingsrätten om godmanskap kan huvudmannen själv, anhöriga eller överförmyndaren i kommunen ge förslag på vem som ska vara god man.
Den gode mannen ska vara hederlig, erfaren och i övrigt en lämplig person. En person under 18 år eller någon som själv har förvaltare kan inte vara god man.
En vuxen person som till exempel har en intellektuell eller psykisk funktionsnedsättning, en allvarlig sjukdom eller demens kan ha behov av en god man. I vissa fall kan en god man även utses till barn.
En god man har i regel en eller flera av följande uppgifter:
Huvudmannen ska i regel godkänna den gode mannens uppgifter. En god man får inte gå emot huvudmannens vilja och huvudmannen kan säga upp godmanskapet om det inte fungerar.
Ett godmanskap betraktas delvis som ett ideellt uppdrag men en god man har ändå rätt till ett mindre arvode. Det är i regel huvudmannen som betalar arvodet men beroende på hur stora tillgångar och inkomster huvudmannen har kan kommunen också stå för kostnaderna.
Godmanskap är en frivillig åtgärd som huvudmannen måste samtycka till. Alltså har den gode mannen ingen bestämmanderätt över huvudmannen.
Förvaltarskap är istället en tvångsåtgärd och får bara anordnas när ett godmanskap inte räcker till. Ett förvaltarskap ska anordnas när en person befinner sig i samma tillstånd som för godmanskap men som även är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Förvaltarskap är alltså en mer ingripande åtgärd än ett godmanskap.
Precis som vid godmanskap är det tingsrätten som beslutar om förvaltarskap. Eftersom det är en tvångsåtgärd kan tingsrätten besluta att huvudmannen ska få en förvaltare mot hens vilja, om rätten anser att huvudmannen till exempel riskerar att fara illa, vara till skada för sig själv eller bli utnyttjad.